Scrambler of the Unknown
Vart jag kör. Med vad. Och varför.
Scramblern drar alltid intresse till sig och blir en isbrytare. Lätt att träffa folk!
Det här är en staty av Afanasy Nikitin i utkanten av Feyodysia på Krim. Nikitin sägs vara den andre europé som någonsin besökte Indien, runt 1469. Och det sägs att när Chrustjev besökte Indien på 50-talet frågade den indiske premiärministern om det fanns en staty i Sovjetunionen av denna upptäcksresande. "Naturligtvis" sade Chrustjev, ringde hem och befallde att en staty skulle resas. Jag känner en viss frändskap med Afanasy Nikitin.
En dörr till det okända En gåta som väntar på svar. Eller en inbjudan. Att resa är allt och lite till. Foto: Scrambler Of The Unknown
Scramblern drar alltid intresse till sig och blir en isbrytare. Lätt att träffa folk!
Upptäckarglädje på två hjul.
För den som inte vet vad Scrambler är: det är en modell i Triumph Motorcycle's program. När jag får frågor om den så brukar jag svara "tja du vet, Steve McQueen 1967, typ". Riktiga kännare vet att det inte är riktigt sant. Steve McQueen körde en Triumph Trophy TR6 i "Den stora Flykten" men på nåt sätt går min enkla förklaring alltid hem.
Min Scrambler är en 2011. En 270-graders, tvåcylindrig 865-kubikare, insprutad och femväxlad och en fröjd att köra i stan. Och, som det har visat sig, fullt kapabel till resor långt utanför både stads- och statsgränser. Jag gillar den.
Och bara för att vara tydlig: jag är inte sponsrad av Triumph. Fast jag gillar märket.
Solen skiner in på stengolvet i Stenas Gdynia-terminal där jag väntar på avfärd mot Sverige.
Juli, 2006. Jag är på hemväg och på gränsen mellan Ukraina och polen stöter jag ihop med den här liraren. 450-kubiks tvåtaktare går utmärkt att toura med!
Jag träffade Michael på en bensinstation i Belgorod under min första långresa. Han var på väg jorden runt och kom hem till Schweiz tre år senare...
Solen skiner in på stengolvet i Stenas Gdynia-terminal där jag väntar på avfärd mot Sverige.
Jag kör inte världen runt.
Däremot har jag medel (och en fru) som tillåter mig att göra en och annan långresa på motorcykel. Den första gjorde jag 2006, till Volgograd i Ryssland.
Den resan lärde mig flera saker. En är att du inte behöver nån lyxhoj för att köra långt. Jag körde en Honda XR600, -87.
En annan lärdom var att det inte spelar nån roll hur långt du kör eller hur tuff du tror att du är. Det finns alltid de som kör längre, som är tuffare. På hemväg träffade jag en kille från Polen. På en 450 kubiks tvåtaktare från 60-talet som han hade gjort Ukraina med.
Jag träffade också Michael. Han körde faktiskt jorden runt. Poängen är att mina bravader inte är så märkvärdiga. Vilket är en lärdom i sig: resandet ensam på två hjul är en lektion i ödmjukhet.
En av mc-världens bäst bevarade hemligheter: Gran Canaria. Vägarna är släta, kurvorna många och stupen ännu fler.
En tur med far och bror i Värmland...
Georgia, USA. Jag kör en Harley Davidson 250 SS på väg till Stone Mountain, Georgia.
En av mc-världens bäst bevarade hemligheter: Gran Canaria. Vägarna är släta, kurvorna många och stupen ännu fler.
Men jag kör där jag är.
"5 februari. Vintern håller i sig även om dagarna börjar bli lite längre. Det var därför en kontrast att spendera en vecka på Gran Canaria. Sol och värme, i alla fall för en nordbo.
Det blev en mc-tur på ön, på en Yamaha XTX400 Supermotard. En mycket fin hoj, lättsvängd, rapp och med superbromsar. Och som vanligt har jag svårt att sätta ord på upplevelsen av att köra hoj på Gran Canaria. Vid ett tillfälle tänkte jag att den som inte kört hoj på ön har heller inte sett ön. Det är en magnifik plats med hisnande vyer, bråddjup, oändliga kurvorgier, apelsinlundar och kaktusar. Körningen blir en aldrig sinande ström av intryck: klippformationer, små mysiga byar, kurvkombinationer, bergskammar, kall luft och varma vindar. Det är vinterstämning på toppen och sommar i dalarna. Det är en sagolik plats. Jag gjorde 30 mil och kom hem precis tvärslut i vänsterarmen efter allt växlande."