En nära-livet upplevelse

Tog hojen till jobbet igår och belönades med en livsresa på hemväg. Jag antar att det är den varma hösten som ställer till det. Lukterna alltså. Det började utanför kontoret med solvarm asfalt. Sen fortsatte det hela vägen hem. Av någon anledning kändes lukter och dofter mer intensivt än kanske någon gång förr. Strax utanför stadsgränsen luktade det jord och gödsel. Inte en höstdoft utan en vårdoft, klar och tydlig efter så många år på motorcykeln. Där var ett stråk av hö, här en antydan till sötma och i kurvan doften av…maskros? På gamla Saab:ar fanns något som kallades frihjul. Det var bara att lyfta foten från gasen så rullade bilen utan motorbroms, fastän man inte tryckte ner kopplingen. Min hjärna gick på frihjul idag. Jag lät lukterna leka med den och framkalla vad som gömts där. Den stenaktiga doften från torra fält på Gran Canaria. Ett blankt stråk av sjön Daglösen från ungdomens Filipstad. Den varma lövskogen i Apalacherna i USA. En tjärig järnvägsövergång någonstans i Ryssland. Fält i Ukraina. Och så de där dofterna som man vet att man känner igen men som man inte hinner se innan de är borta. Blandat med några man faktiskt hinner se och le åt. Oljelukten från morfars gamla Bolinder Munktell. Gödselstacken, också den från morfar och mormor. Och mitt i alltihop en fläck av stekt korv. Synen fick också sitt i värmen. Den gamla damen klädd i promenadskor, kjol och vit blus. Höstkappan fick stanna hemma idag. Gubbarna med uppkavlade skjortärmar, mysande på bänken utanför Ica i Kågeröd. Killen som i shorts och bakvänd keps hoppar in i sin nedcabbade BMW. Chrysler LX:en med de bakre sidorutorna utfällda som luftbromsar för att få in lite luft. Allt detta i ett lekfullt, vänligt solsken, skarp grönska och en sommarblådisig himmel. Pepprat av hårda små skalbaggar och flugor. En stor och nästan genomskinlig måne hänger över järnvägsbron när jag rullar in. En nära-livet upplevelse.