Vänner

En sån här resa är som ett pärlband av möten, bekantskaper och nya vänner.. Filip och André från Bollnäs på väg ut på sin första, längre resa. Nicolas och Svetlana i Minsk. Rustam i Gomel. Valeri, Vladyslav, Micha och de andra Vännerna i Kharkiv. Den okände bikern i Nikopol som bjöd på mat. Oleg, sjökaptenen i Verkhovny. Jerry och de andra irländarna i baren på hotell Avion i Lublin. De grekiska sjömännen i Gdynia. För att inte tala om alla receptionister, bensinkillar och för all del, alla gränsvakter och poliser.

Plus de okända som ändå blir vänner. Så här kan det se ut. Jag kommer fram men är osäker på om jag är rätt så jag måste in på hotellet och fråga. Jag tar alltid med mig mobiltelefonen och nycklarna men resten är kvar på hojen, GPS-dosan, packväskan, packrullen, hjälmen. Det känns lite kymigt att lämna allting men nåt alternativ finns inte när man kokar i värmen. Bredvid mig står en kille och tittar på när jag parkerar..

Då tar jag kontakt. Berättar att jag är "tourist, Schwetsia" och berättar var jag kört genom att peka på en låtsaskarta i luften. Den okände lyssnar uppmärksamt och nickar uppskattande. De flesta begriper att det är en lång resa.

Nu kan jag lämna hojen. Den okände passar den medan jag går in.

Vi är liksom kompisar, han och jag.

Lätt tilltufsad efter marksyning men vad gör det när man grillar och dricker öl i vänners lag. Här i Kharkiv.

Goa bikers i Minsk.

Unga flygarkadetter i Minsk tyckte det var kul med glad utlänning. Annars är det svårt att få med uniformerad personal på bilder.

Och så det här härliga gänget i Lublin. Irländare vet hur man festar!

Även bensinpersonal blir tillfälliga kompisar. De här servade bensinpumpar men tyckte det var roligare att höra om resan och hojen.