Minsk!

Vilken gårdag! Start i Gdynia 07:40 och på hotellet i Minsk 03:30 lokal tid. Däremellan allt från tryckande värme, kul hojkörning, vacker natur, mörkerkörrning, kyla och en mycket segdragen gränsövergång. Jag hann nog med att få en vitrysk forkörningsbot också...

Men det är lustigt hur allting löser sig till det bästa. Som det här: kom till gränsen och bakom mig hade jag svarta regnmoln. Jag tänkte att om jag fixar gränsövergången på en timma så kan jag hålla undan. Men vitryska gränspoliser och tullare gör inget på en timma. Det tog tre timmar och naturligtvis kom regnet. Men då hade jag smitit förbi kön för att komma i skydd, så jag stod under tulltaket och lyssnade på åskan och regnet. När det till sist var slut med alla obegripliga blanketter, vaktombyten och annan byråkrati, då hade regnet upphört. Istället fick jag nästan torra vägar och en storslagen åskuppvisning på avstånd där jag körde genom ett landskap märkligt tomt på folk.

Så när jag körde igenom den första lilla byn gick det lite fort men blixten bakom mig kändes inte naturlig så jag vände och kollade. Det var en fartkamera med antenn. Antagligen finns nu hojens reg.nr i en databas, att regleras vid utträde ur Republiken Vitryssland.

Och så det där oväntade. I en liten stad stannar jag för att fråga om vägen och tre ungdomar försöker förklara. Engelskan är skral men en av dom plockar upp sin smartphone (som alla verkar ha) och ringer en vän. Jag uppfattar inte hennes namn men engelskan och svadan är det inget fel på. Hon förklarar hur jag ska köra och att jag ska ringa henne när jag är i Minsk "because she loves to meet people and talk and there is a festival I can show you and..." och så vidare. Jag ska ringa henne så får vi se, det skulle vara kul med nån som kan stan.

Men nu mat. Gårdagen mat var en korv med bröd, kaffe och en Snickers. "Sträcka kostar mat" för att travestera en rysk general.

Utsikten från baksidan av mitt hotell i Minsk. Rum på sjätte våningen. Ingen hiss.

En välkommen syn i nattmörkret på väg till Minsk. Jag upptäckte att långtradarna körde som tusan så jag hängde på för att få draghjälp och skydd mot fartkameror. Men det kostar på och efter 20 mil var jag villig att betala vad som helst för en kopp kaffe. Vilket jag gjorde här, en liten vägkrog mitt i ingenstans. 32 000 för en kaffe och en Snickers. Arton kronor....