9. Volgograd 2006: Det man inte har i huvudet...

9 juli, 2006. Sent på lördagskvällen bestämde jag mig. Kamkedjesträckaren må väsnas men Honda konstruerar inte motorer som rasar på grund av en slitdetalj. Jag kör! Så jag betalade för rummet och klockan 3 på söndag morgon packade jag och smög ut ur ett regnvått Mariupol. Då hade jag tittat närmare i mina anteckningar och visste att jag hade mellan 80 och 90 mil framför mig – innan jag var tillbaks till startpunkten…. Jag gjorde dagen till en övning i positivt tänkande. Jag tänkte inte på att jag körde åt fel håll, bort från målet som var ryska gränsen. Jag tänkte: ”dagens etapp är ungefär 100 mil. Det är långt - men det går! Håller hojen? Så klart! Regn? Inga problem! Titta, två mil till avklarade.” Jag kan bara säga att mantrat funkade. På kvällen passerade jag Mariupol och vid 10-tiden sken månen över Kuban på min högra sida. Klockan två på måndagsmorgonen gick jag över gränsen, bara några timmar efter mitt ursprungliga schema. Jag kom till Taganrog och stupade i säng. På morgonen räknade jag: jag hade kört 106 mil.