20. Volgograd 2006: Försvarskommittén

13 juli, 2006. Voronetz. Ännu en gammal tysk skjutbana i Ryssland. Och jag svär på att i nådens år 2006 har stadens försvarskommitte’ möte. Uppgift: gör en invasion så jävlig som möjlig för främmande makt. ”Kamrater”, säger ordförande. ”Vi leder all trafik genom centrum!” Gillande nickar runt bordet. Fin ide; skapar trängsel. Ett finger höjs. ”Strax före centrum….tar vi tar bort alla vägskyltar!” Instämmande mummel. En hand manar till tystnad; ”Varför bara vägar? Vi leder järnvägen rakt genom stan!” Nu hörs spridda applåder. Järnvägsbommar, godståg… Vilken oreda.….! ”Kamrater” ropar en ny röst. Församlingen tystnar. ”Staden ska genomkorsas av vägarbeten! Och vägarbeten betyder vaddå?” Alla tystnar, kliar sig om hakan, ser upp i taket. ”Asfalt!” ropas nere från kortändan. ”Och det betyder...det betyder… TJÄRA!” Nu bryter orkanen lös på allvar runt bordet. ”Jaaa! Vi tjärar hela centrumgatan på en gång! Vilken halkbana!” ”Vänta, vänta…” Ordföranden torkar bort en tår av skratt och tar sats: ”Flygsand!” Hela regionen vilar på sand. Skrapar man bort ytlagret så blåser snart vass flygsand vid minsta vindpust. I kombination med tjära… Mötet vrålar av förtjusning. Jag svettas, kör fel, passerar genom halvmeterdjupa lerpölar, svär, vänder, bryter mot regler. Däcken fräser mot den tjärblanka ytan. Ögonen tåras. "Va fan... Sand?" Voronetz Försvarskommitté firar antagligen fortfarande.