16. Volgograd 2006: Stalingrad

10 juli, 2006. Varmt. Det är som att köra i en bastu. Vinden kyler inte, den värmer. Jag har druckit minst tre liter sen i morse. Jag förbannar byxorna som är täta som plastpåsar. Jackan är bättre, den ventilerar, men värmen… Jag inser att det börjar bli farligt. Jag är trött, kanske uttorkad. Har 20 mil kvar till Volgograd och måste göra nåt radikalt. På båda sidor skördas vetefälten och vid ett av dom svänger jag av på den torra, sandiga infartsvägen. Tar av mig skyddsutrustningen. Dricker det sista av vattnet, knaprar i mig det sista av godiset. Jag slumrar till ett ögonblick innan jag väcks av en dundrande lastbil som ska ut och hämta skörd. Med bara shorts och gympadojor, och med jackan rejält uppknäppt, går det lättare. Dum klädsel, absolut, men ännu dummare att inte agera. Jag når stan när solen börjar sjunka. Ännu återstår en dryg timmas svettig stadskörning men jag kommer fram idag också. Jag är där floden Volga gör en krök. Jag är i staden som en gång hette Stalingrad.