15. Volgograd 2006: "Dollar?"

10 juli 2006. Rysk vägpolis jobbar vid fasta stationer. Kör fram till stoppmärket, stanna. Om ingen pekar på dig, kör vidare. Jag pekades in tre gånger. I den första behandlades min dokumentpacke som vore den giftig. Polisen lyfte på första pappret, kikade snett. Med en grimas vinkade han mig vidare. ”Inga konstiga utländska dokument, tack”. I nästa beordrades jag in till Inspektor. Kontoret var luftkonditionerat. Himmel vad skönt. ”Snälla inspektor, titta noga på alla papper!” På utsidan stod poliserna runt hojen, snackade, kikade. Jag tror på fullt allvar att jag pekades in till Inspektor av vänlighet: ”kyl ner den där varma turisten, så får vi kolla hojen under tiden”. I den tredje försökte 87:an lugga mig på pengar. Ni vet, den tecknade serien 91:an Karlsson; han hade en kompis som hette 87:an. Här i form av en rysk polis. Snabb koll av passet, mest för syns skull. ”Dollar?” ”Ehh… Yes?!” (Klart jag har pengar med mig, vad trodde du?) ”Dollar?” (Står du här och tigger dollar din fräcke fan…! Men okej…) ”Five”, säger jag, håller upp fingrarna. Han får syn på min klocka, håller fram sin. Han vill byta. I samma ögonblick anländer hans två kollegor. De ler förläget, ungerfär som ”jaha, nu är 87:an igång igen…!” Han skrattar ogenerat, vinkar fram mig. Några pengar fick han inte. Han var den ende som gjorde ett försök under hela resan.